Forts. på min hembygd
Ute i ladugårdsbyggnaden fanns förutom lägenheterna ett stort vagnslider, snickarbod, häststall med 4 spiltor varav två byggdes om till hönshus. Själa kostallet eller *fäxet* som det heter där uppe rymde 10 uppbundna kor och det fanns även kalvkättar och svinboxar där inne. Mellan häststallet och kostallet låg vårt utedass och det var rena storfamiljsdasset. Utrustat med 7 sittplatser i varierande storlek och det minsta hålet var lagom till småbarnen *S*. Dessutom fanns det ett extra dass för tjänstefolket på gården eller för hyresgästerna. Vi fick ju WC inomhus under 1955 men sommartid nyttjade vi fortfarande utedasset.
Det fanns ytterligare en flygel på ladugårdsbyggnaden och där var det sädesmagasin på bottenvåningen och på ovanvåningen förvarades halmen till djuren. Den del av ovanvåningen som låg mellan lägenheterna och halmförrådet var till för höet och i början kördes höet upp dit via en brygga från marken och upp till en dubbelport men senare skaffade man eb fläkt som blåste upp höet i stället.
Som de flesta andra hade vi djur på gården. Det första året jag bodde där fanns bara en enda ko, en jerseyko, för mjölk till husbehov och det gick åt en hel del speciellt under somrarna. Då var det mina barn o dina barn och våra ungar som gällde och vi var 8 barn sammanlagt. Den mjölk som inte gick åt till måltidsdryck eller i matlagningen separerades och av grädden kärnades smör. En del ost, speciellt stekost gjorde vi själva och ostkaka till gårdens fester. Hälsingeostkaka skiljer sig väsentligt från den småländska genom att den är gjord helt och hållet på ostmassa som man gräddar i en rund form, även kallad *mullöga*. Själv föredrar jag vår hälsingska ostkaka lite ljummen med hjortronsylt och vispgrädde. Vasslen som bildades vid ostystningen kokades sedan till mesost eller messmör eller så användes den som degvätska vid matbrödsbaket.
Vi hade några hönor för att få ägg till husbehov, ett par grisar och ett par får som till största delen var ullproducenter men ev. lamm slaktades. På gården fanns också en häst som var en nagel i ögat på de flesta byborna. Det var ju ingen arbetshäst utan en halvblodsvalack som fungerade som familjens ridhäst och kompis och *tocke joll med en häst som inte dög till att arbeta i skogen* hette det bland byns skogsbönder. Nu fick han faktiskt arbeta ibland. Vid höskörden körde vi släpräfsan med honom. Det fungerade men han hade lite bråttom ibland. Dessutom körde vi honom till byns kvarn. Fanns inget annat sätt att ta sig dit då den gamla bron över ån inte höll för traktor och vagn.
Hittade faktiskt en bild på den gamla bykvarnen som idag används som konstgalleri. Tyvärr har tidens tand gått hårt åt den gamla flottningsrännan som man kan se början på ungeför mitt på bron.Till höger om bilden, på motsatta sidan ån, ligger dels ett gammalt vattendrivet sågverk, dels det gamla mjölnarbostället, som till för fem år sen var i min yngsta brors ägo. Vägg i vägg med den ligger den gamla folkskolan som också den var i hans ägo och där jag hade min första bostad när jag återvände *hem* hösten 1989. Jag bodde då i lärarbostaden på ett rum o kök + en liten kammare innanför köket. det fanns varken vatten eller värme men el var indraget något år innan skolan lades ner i början av 50-talet. Värme fick vi genom vedspisen i köket och en fotogenkamin i stora rummet. Vatten bar vi upp i 25-litersdunkar men första sommaren där drog jag upp en slang från min brors utomhuskran och kunde då även använda diskmaskinen. Nöden är ju som sagt var uppfinningarnas moder *S*.
Det som odlades på gården under åren -54/55 var i huvudsak havre, korn och lite potatis till husbehov. Men sedan utökades hela djurbeståndet så i början av 60-talet fanns det 10 kor, några avelssuggor, ett par galtar, ca 50 höns, kalkoner o gäss plus hästen som då var min avdelning och som jag flängde ut i skogen med varje ledig stund. Under de första åren av 60-talet var jag bara hemma på loven då jag gick i skolan i Lidköping, Västergötland. Det där med att gå mer än 7 år i skolan var inte särskilt vanligt ute i byarna så i stället för att gå i realskolan i Edsbyn eller Bollnäs valde jag bo hos mina morföräldrar och gå i skolan där.
Sista sommarlovet jag tillbringade på gården låg min mamma på sjukhus och jag fick ensam ansvaret för min tre småsyskon, hushållet och mjölkningen låg också på min lott. Det blev långa dagar men varje dag avslutades men en lång ridtur ute i skogen. Det var mitt andningshål den sommaren och utan det hade jag nog inte orkat med allt jobb och ansvar.
Ån låg strax nedanför huset och där tillbringade vi många timmar under sommarhalvåret. Vi badade ju varje dag och då det var både strömt och djupt fick vi tidigt lära oss simma. Många timmar spenderade vi med hemmagjorda metspön i hand också. Bästa fisket var vid det privata vattendrivna elverket som låg nästa mitt i en fors lite uppstöms från gården. Det var där man kunde fånga en och annan öring eller harr men det var sällsynt. Nere vid bryggan där vi badade fick man mest bara braxen, mört, aborre och ibland hände det man kunde få en gädda också. Numera sen flottningen upphört så finns det både flodkräftor och gott om harr där och många timmar med flugspöt har man tillbringat där fram till år 2000 då jag flyttade neråt landet igen.
Flottningen ja, det var ju ett kapitel för sig. vi ungar har nog haft änglavakt många gånger om för ett av favoritnöjena på våren under flottningssäsongen var att hoppa på stockarna ute i vattnet. Oftast skulle vi försöka ta oss över till andra sidan ån via stockarna och även om vi visste det var livsfarligt så gjorde vi ju ett otal försök. Ibland lyckades man och ibland inte. Till gården hörde ett båthus där flottnignsföreningen had sin båt under ickesäsong. Den lånade vi ibland och rodde ned mot sjön och hade vi då otur så öppnades dammluckorna uppe vi kvarnen och stömdraget blev kraftigare i ån så det var inte det lättaste att ro tillbaks motströms igen.
Har ju tyvärr ingen bild på själva huset men hittade en gammal bil på Alfta Gästis som under första hälften av 1900-talet var i familjens ägo. Husen är ganska lika då det är samma byggmästare till dem ...dvs min *farmors* pappa.
Enda skilnaden på dem är att huvudbyggnaden på Gästis har en balkong ovanför entrén men på vårt hus fanns balkongen + en stor veranda övertäckt med vildvin på baksidan av huset.
Nu har jag berättat lite om vår gård och husen där. När jag återkommer med fortsättningen ska jag berätta lite om en del av de andra husen i trakten och bakgrunden till de sk *träslotten*.