deepwoods

Jag skall försöka berätta lite om min uppväxtmiljö, dvs Hälsingland i allmänhet och Voxnadalen, Ovanåkers kommun i synnerhet. Trakten är ju lite speciell då det finns en mängd vackra gamla gårdar, s k Träslott, bevarade.

Själv har jag växt upp i ett sådant men ändå inte i den riktigt typiska formen av träslott. Vårt hus var byggt så sent som 1914 som bröllopspresent till min styvfars föräldrar. Vid det bygget revs de ursprungliga husen och bara en del av brygghuset, beläget ovanpå den enorma stensatta jordkällaren bevarades, nu användes den delen som garage i stället. Boningshuset var en enorm byggnad med snickarglädje, tinnar, torn och andra utsmyckningar samt målat i en ljust grå nyans. Inomhus fanns det gott om plats, ungefär 300 kvm fördelat på två våningar och därutöver en vindsvåning på drygt 100 kvm och en källare på ungefär 50 kvm.

 

I källaren fanns den stora spånugnen som stod för uppvärmningen av huset och spån fanns det i överflöd på den tiden. Med tre stora sågverk i trakten var det inga problem få tag i bränsle och man hade inte börjat tillverkning av spånplattor heller så sågverken var bara glada bli av med *avfallet*.

 

På bottenvåningen fanns det enorma köket, ett sk serveringsrum med skåp från golv till tak (takhöjden är 3,50 där) en mindre och en större hall, ett bibliotek/herrum, en jättesalong och ytterligare ett rum där vävstolen stod och som så småningom blev TV-rum.

Från serveringsrummet eller från hallen kom man till en bred trappa upp till andra våningens stora hall och där låg mitt rum ovanför köket och föräldrasovrummet ovanför vävrummet. Mellan dessa två rum fanns badrummet och en bastu. Vidare fanns det en sommarlägenhet för den äldre generationen dvs farmor bodde där på somrarna. Den bestod av ett kök med vedspis, matrum, en stor salong och ett sovrum.

 

Bostäder till ev tjänstefolk fanns i ena flygeln på ladugårdsbyggnaden. Där fanns 3 st enrumslägenheter plus gårdens nuvarande bakstuga och brygghus med ett rum för övernattande bagerskor eller annan tillfällig hjälp. Vi hade två av dessa lägenheter uthyrda. I den ena bodde en fiskare med fru o dotter och i den andra bodde en skogshuggare/flottare med fru och son. Vi hade aldrig någon dräng anställd som jag kan minnas men mamma hade alltid en ung tjej anställd som hjälp i hushållet och denna tjej disponerade den tredje av lägenheterna där ute.

 

Boningshuset innehöll en hel del för trakten typiska väggmålningar och schablontryckta tapeter. Väggarna i hallen på ovanvåningen var indelad i ett stort antal kvadrater och i varje sådan kvadrat fanns det en kurbitsmålning som tillsammans bildade en bibelberättelse. Om jag inte minns helt fel var det "Den förlorade sonens återkomst" men tyvärr skars dessa ut och såldes vid en modernisering av huset på 60-talet. Här ovan finns en bild på en liknande serie målningar man funnit i en annan Hälsingegård. I övrigt fanns där en hel mängd rena museiföremål på väggarna bl a från vikingatiden, troligen funna på gårdens ägor då man bröt mark där. Föremålen bestod av pilspetsar, spännen i brons och glaspärlor. Det fanns även riktigt gamla jorbruksredskap på väggarna såsom årder, handgjorda grepar och räfsor i trä, målade linberedningsredskap mm mm. Det hände väl att man fantiserade en del runt dessa föremål och försökte föreställa sig dem i användning och om folket som använt dem.

 

I hallen där nere fanns ett möblemang tillverkat av en enda urholkad, enorm tallstam. Ett stort barskåp, bord och två stolar som hade förvaringsutrymme under sitsen. Jag har haft relativt nytagna foton av detta möblemang men tyvärr är de borta för alltid.

 

I det rum som användes som vävrum fick ett uttjänt stort baktråg tjäna som lampskärm. Baktrågen var förresten perfekta att använda som pulkor på vintern. Jag brukade bädda ner mina småsyskon i ett stort sånt och sen dra dem längs vägen upp till byn. De var också perfekta att dra hem matvarorna från affären.

På den där tiden var det inga bestämmelser om hur vapen skulle förvaras och i en av hallarna fanns ett handsnidat vapenställ där husets alla vapen förvarades. Där fanns de vapen som användes vid jakt och dessutom några gamla flintlåsbössor. Min mamma var en av Sveriges första kvinnliga älgjägare och orsakade stor uppståndelse när hon var med på älgjakten första gången. Min bror som har gården idag har ju riktigt vapenskåp men hans hemvärnsvapen förvaras i ett gammalt klockfodral, en del av ett skåp/sekretär som varit gavel på en väggfast fäbodsäng. Har inget minne av att någon fäbodvall hörde till vår gård men det fanns ett antal jaktstugor lite här o var i skogarna som hörde till gården. Någon av dessa kan ju ha varit boningshuset på en fäbod tidigare. Annars hade ju nästan alla gårdarna i byn en fäbodvall där djuren gick på bete under somrarna.

Fortsättning följer!